Ståpäls

Jag gick dit med förhoppningen om ett WOW. The swell season är bland det bästa jag vet i musikväg. Alltså såg jag väldigt mycket fram emot denna kväll som jag fått i julklapp av min käre. Men redan innan det ens började, när vi med väderbitna kinder gick i rask takt till stället där det skulle ske, var detta WOW uppfyllt. För vem får vi se om inte självaste Glen himself promenera förbi åt andra hållet, i lika rask takt han. Nämen...? Är det inte? Vi stod först som två fån och velade om vad vi skulle göra. Till slut tog vi det smarta beslutet att springa efter honom. Ja, det gjorde vi. Men han försvann spårlöst. Såklart. Men nu hade vi fått upp vår psykotiska anda, så vi bestämde oss för att vänta in honom. Han ska ju spela om 20 minuter så han måste ju återvända. Tänke vi. Och vi fick rätt. Vilket vi förevigade.

Konserten var grym! Alla på scenen var grymma. Jag hade ståpäls och mitt WOW förvandlades till ett Halleluja! /S
Ja, så var det! Se här.

Eftertanke

Nej...jag kan inte riktigt släppa den här tanken jag har om sol och bad. Svisch sa det och så var veckan slut. En vecka fylld av sol och värme, några fina varma regndroppar, strandpromenader tillsammans med varma vindar...borta var tröttheten, den som nästan förlamat mig de sista månaderna. Jag kan fortfarande leva på det där, vilket var en bidragande faktor till att jag överhuvudtaget kom till gymmet idag. Min kära vän J trampade maskinerna som om hon aldrig gjort annat, medan jag nätt och jämnt kom upp i dem. Men det lilla jag klarade av lär kännas imorgon!

Vad hände?

Sol och bad, sol och bad, sol och bad....

Det är det enda jag kan tänka på just nu. Man kan tycka att efter en hel vecka med just sol och bad är det behovet stillat för ett tag. Men nej. Min kropp och mitt sinne skriker efter mer sooool och baaaad. Att hela huset är täckt av snö är något som är alldeles för överjäkligt att ta in i mitt huvud just nu. Att jag måste pulsa ut i snön för att mata kaninerna är något som jag helt förtränger (nåja nästan, jag vill ju inte svälta dom stackarna). Förnekelse är väl en bra förklaring för vad jag sysslar med för tillfället. Lyx hade jag förra veckan. Inte nu. Som tur är, finns det ett par andra i hushållet som tycker att det är lika lyxigt nu som då. Så jag kan ju titta på dem ett tag och sedan gå in i min förnekelse igen./S

Nattklubbs nagellack och stans godaste tårta

Så var den här igår, dagen av fruktan och förväntan...

Födelsedagen!

Det blev trots allt en bra dag utan allt för mycket ångest över att siffran blir allt högre för varje år. Kära vännen och systern piffade till min tillvaro med lyxiga presenter som bling till öronen, ögongodis för ett år, bubblande dryck och ett nagellack i partyfärgen; nattklubb.

Mannen gav mig Ipoden jag drömt om :) (nu måste jag bara lära mig hur man gör).

Dessutom blev det tårta smultron/lime från godaste bageriet i stan.
/J

Varför får inte vi gå i ide?

Jag VET... det är inte så jkl lyxigt med slask upp till knäna, tusen lager kläder och mössfrisyr...

Anser att vi just nu är inne i den mest oglomourösa tiden på året och längtar till april då man brukar se ljus i tunneln. Vill bara gräva ned sig under ett tjock täcke i soffan, dricka varm choklad och helst gå i ide...

Fast visst finns det ljus i mörkret, som förra helgen då jag hade lyxen att både få sova borta hos en vänninna och gå ut och äta italiensk med gott vin till...inte nog med det så blev det middag på stan även på söndagen i glada vänners lag. Den typen av lyx som gör att man överlever någon vecka till i snöslask och mörker.